Rädslor

Vi känner alla till dom och vi har alla dom.. rädslor. Med rädslor menar jag inte bara fobier eller vara rädd för att flyga flygplan utan även rädslan att man inte kan och klarar av något innan man ens har testat.
Varje gång jag började utmana någon av mina rädslor och gjorde det jag var rädd för så öppnade sig nya världar för mig. Självförtroendet och självkänslan blev starkare varje gång.
Flyga flygplan, åka parasailing, ta tag i och klara av skolan och göra högskoleprovet, börja sjunga i ett band och skriva låttexter, säga upp mig från ett arbete jag vantrivdes på utan att veta hur det skulle ordna sig och fick ett bra arbete jag trivdes på efter bara en kort tid, är några exempel.

En rädsla eller osäkerhet är oftast mycket värre än själva grejen man är rädd för, obehaget är oftast starkare innan man utmanar rädslan är när man faktiskt gör det och efteråt. Vad man får i gengäld är verkligen värt det och sättet du växer på. När du börjar tro på dig själv händer fantastiska saker och viljan att göra/klara något tar ofta över rädslan.
Vad vill du våga göra detta året??

De röstlösa

Idag tänkte jag dela med mig av någonting som jag tycker är viktigt men som det finns för lite kunskap om.
En dag när jag var i Turkiet för många år sedan fick vi för oss att gå och titta på en val och delfinshow.
När vi satt där i läktaren och tittade på deras uppvisning slogs man av det öronbedövande ljudet av stark musik i högtalarna blandat med barnens skrik, folkets applåder och bröl. En obehagskänsla kom krypande och tog över mig, något på ytan var glatt och högljutt men det jag kände var något mörkt underliggande.

Väl hemma från denna resan började jag läsa mer om behandlingen av delfiner och valar, hur det påverkar dem att vara människors underhållning. Jag började förstå varför jag känt som jag gjorde under uppvisningen.
Hur det ser ut för dom efter dessa föreställningar och vad som händer under träningarna, på många ställen i världen. Dels får de ofta vara i mycket mindre bassänger under nätterna, många gånger har de blivit tillfångatagna och separerade från sin familj och sin grupp och blir sammansatta med helt andra vilket påverkar deras kommunikation, beteende, temperament och så vidare.

Valarna och delfinerna blir ofta straffade när de gör "fel" under träningarna på olika sätt och detta kan resultera i aggressivt beteende. Det är små utrymmen, de är från olika släktskapssystem, högljutt och stressande.
Dokumentären Blackfish är väldigt sevärd och informativ kring detta ämne och jag hoppas att fler människor ser den och att denna kunskap kan spridas. Djur har ingen röst själva och jag vill gärna vara deras röst och hoppas att fler vill det.

Denna torsdagsmorgons tankar

Jag har alltid tyckt om att sjunga och musik har alltid varit en stor del av mitt liv, sedan jag var barn sjöng jag mycket men bara hemma och mest utan åhörare.
Det var en vilja och en lust att sjunga men jag var osäker och rädd och vågade inte mer än så. I så många år skulle denna lust få ligga gömd och undanstoppad men aldrig riktigt glömd.

Vad som behövdes var ett nytt tankesätt och uppmuntran från någon. En tanke om att göra något endast för att man ville och hade lust utan att det skulle behöva leda till något eller att man hade några krav alls på sig kom från människor runt mig. Hade man inte vunnit redan om man bara införliva och utförde sin passion på ett eller annat sätt i sitt liv?
 Man behöver inte gå en specifik väg eller ha gjort det ena eller andra först, vara i en viss ålder, ha en stor talang för det eller något annat som man kan få för sig. Så med nära och käras hjälp så bestämde jag mig för att bara börja. Detta har resulterat i tre låttexter varav två av dem är skrivna av mig själv samt att jag sjunger i ett band och övar på sång, melodi och texter hemma så mycket jag hinner.

Jag gör det som jag drömde om som liten och som jag aldrig trodde att jag skulle göra och våga en dag, jag lät min röst bli hörd först som en viskning, sedan till ett ryt av en kraft som legat vilande och sövd.
Det är dags att väcka det vilande barnets önskan lust och begär, att omge sig med människor som uppmuntrar och vill hjälpa dig, det är vad som betyder något.

En bloggerskas början.

En bloggerskas början.

Utan min syster hade denna bloggen nog aldrig kommit till, i ett försök till en början 2012 blev det inga blogginlägg alls men nu gör jag ett nytt, första försök, fyra år senare (!)

Tusentals gånger har jag i mitt huvud tänkt på hur mycket som helst att skriva, ibland sådant jag tyckt var riktigt fyndigt och värt att bli skrivet! Men så kommer den där rädslan och osäkerheten som förföljt mig alldeles för länge och som jag nu börjat sparka ut. Ibland måste man bara börja utan att veta hur, varför eller vad det ska resultera i, man börjar för att det finns en vilja till det, det är ALLT som räcker. En lustig sak med skrivande är att det är oftast de gånger man står i duschen, åker bussen, promenerar ute och så vidare som alla de där fyndiga och smarta sakerna kommer till en, inte när man sitter och tänker att ”nu kan ni komma fram så jag kan skriva” haha! Dessutom glömmer man vad man tänkt lika snabbt igen många gånger.

Vad jag kommer skriva om i denna bloggen vet jag inte fullt ut ännu, det får komma av sig självt men dock känner jag att det kommer att handla mycket om personlig utveckling, rädslor, livet, svårigheter, kreativitet, livsresor i alla dess former och en del andra ämnen.

Detta får räcka som ett första inlägg och introducerande till denna blogg som kommer att utvecklas och blomstra förhoppningsvis.