De röstlösa

Idag tänkte jag dela med mig av någonting som jag tycker är viktigt men som det finns för lite kunskap om.
En dag när jag var i Turkiet för många år sedan fick vi för oss att gå och titta på en val och delfinshow.
När vi satt där i läktaren och tittade på deras uppvisning slogs man av det öronbedövande ljudet av stark musik i högtalarna blandat med barnens skrik, folkets applåder och bröl. En obehagskänsla kom krypande och tog över mig, något på ytan var glatt och högljutt men det jag kände var något mörkt underliggande.

Väl hemma från denna resan började jag läsa mer om behandlingen av delfiner och valar, hur det påverkar dem att vara människors underhållning. Jag började förstå varför jag känt som jag gjorde under uppvisningen.
Hur det ser ut för dom efter dessa föreställningar och vad som händer under träningarna, på många ställen i världen. Dels får de ofta vara i mycket mindre bassänger under nätterna, många gånger har de blivit tillfångatagna och separerade från sin familj och sin grupp och blir sammansatta med helt andra vilket påverkar deras kommunikation, beteende, temperament och så vidare.

Valarna och delfinerna blir ofta straffade när de gör "fel" under träningarna på olika sätt och detta kan resultera i aggressivt beteende. Det är små utrymmen, de är från olika släktskapssystem, högljutt och stressande.
Dokumentären Blackfish är väldigt sevärd och informativ kring detta ämne och jag hoppas att fler människor ser den och att denna kunskap kan spridas. Djur har ingen röst själva och jag vill gärna vara deras röst och hoppas att fler vill det.